Hösten 2008 firade JazzGillarna 10-års jubileum. Till festligheten skrev en av grundande medlemmarna, Hasse Westerberg, en artikel om JazzGillarna till Gillebladet som väl beskriver syftet med klubben och som här presenteras i något redigerad version.
Vid Jazzgillarnas jubileumskonsert med Duke Ellington-musik på Gillet i september berättade Pentti Lasanen denna anekdot:
”Tenoristen Paul Gonsalves, som var stjärnsolist i Ellingtons orkester på 1950- och 60-talet hade ett s.k personligt problem i form av alkohol och andra starka gifter. Han fick sparken flere gånger, men återanställdes alltid. Så hände det att han ännu en gång föll av estraden. När han den här gången kravlade sej upp igen började han utan förvarning spela valsen RAMONA. Det var droppen som fick bägaren att rinna över hos Duke Ellington – nu fick Gonsalves gå för gott.”
Det här med jazz skall man inte ta så väldigt gravallvarligt. För många av oss är jazzen livsglädjens musik. Det finns en seriös sida också, men man bör se till att knoppologin aldrig tar över kommandot.
För 10 år sedan väcktes tanken att starta en jazzklubb inom Handelsgillet. René Lardot och Bosse Söderholm värvade mej för idén.
Sju gillebröder samlades i Koffens kabinett den 23 september 1998 för att starta JazzGillarna: Svenne Krogius, René Lardot, Edgar Lindqvist, Bosse Söderholm, Staffan Thors, Esko Vähä och Hasse Westerberg. Svenne hade på förhand accepterat att fungera som klubbens ordförande, medan René föreslog namnet JazzGillarna, som med entusiasm godkändes.
Svenne har fungerat som Gillets jazzhövding ända sedan starten och han har räknat ut att JazzGillarna till utgången av 2008 har hållit 73 sammankomster.
Varje jazzkväll har ett klart tema. Ibland presenteras en viss stilriktning inom jazzen, såsom t.ex. New Orleans Jazz, Jazz Revival, West Coast Jazz, Svensk Jazz, Swingpärlor osv. Oftast är det en betydande jazzmusiker som är kvällens centrala tema. Benny Goodman, Stan Getz, Miles Davis, Arne Domnerus, Putte Wickman, Oscar Peterson och många,många andra har presenterats. En tredje grupp av program har behandlat de främsta på respektive instrument: klarinettister, trumslagare, gitarrister osv. Flitigaste presentatör under de senaste årena har varit Kenneth Westerberg, medan Svenne Krogius och undertecknad har delat på resten av programansvaret.
Utomstående presentatörer har också anlitats några gånger. Fred Andersson har talat om jazzklarinettister, Heinz Baumeister om Ben Webster, Åke Grandell om Arne Domnerus, Eije Oscarsson om Putte Wickman och Anders Jonasson från Sverige om jazzgitarrister och jazzorganister.
För programmet väljer den ansvarige presentatören ut circa 15 inspelningar som illustrerar kvällens tema. De närvarande jazzgillarna betygsätter varje inspelning enligt den gamla skolbetygsskalan 4 – 10. Detta moment är viktigt då det tvingar deltagarna att koncentrerat lyssna på musiken. Vid mötets slut sammanräknas de givna poängen i en bärbar dator och de spelade skivorna placeras i rangordning med början från den sista. Till sist koras kvällens segrarskiva. Detta moment intresserar alltid så mycket (alla vill ju jämföra sina egna betygssiffror med hela gruppens) att ingen avlägsnar sig förrän mötet förklaras avslutat.
Tre gånger har damerna fått vara med. År 2001 höll vi i Donatorn en kväll i samarbete med Gillekockarna, då vi åt kreolsk mat. Jag berättade då om New Orleans’ stora son, Louis Armstrong, i anledning av att 100 år hade förflutit sedan han föddes. Och två gånger har vi nu presenterat jazzkonserter med levande musik på Gillet. Förra året var temat musik av George Gershwin, i år hörde vi musik av jazzens största kompositör, Duke Ellington. Konserterna har blivit fullbokade i förtid, vilket visar att det finns ett stort intresse för god jazz bland Gillets medlemmar även utanför JazzGillarnas egen krets.
Några år efter starten minskade intresset tillfälligt en aning bland de första JazzGillarna. Glädjande nog har intresset för JazzGillarna ökat stadigt under de senaste årena. Flere gånger har vi varit 16 stycken, vilket är så många som maximalt rymdes i Koffens kabinett på de gamla stolarnas tid. Nu när Gillet (eller egentligen restaurangen) förra året skaffat de nya, något smalare stolarna kan vi enligt mina beräkningar klämma in 19 gillebröder. Det finns alltså plats för några till! Blir vi katastrofalt nog flere än 19, går vi in någonstans i närkabinettena och stjäl några stolar till. Så tveka inte – kom med, Gillebroder!
HASSE WESTERBERG